Allt viktigt du behöver veta om miljölagstiftning 

Det är i riksdagen och hos myndigheter som arbetet med miljölagstiftning syftar till att sätta upp och uppnå olika miljömål. Vad miljörätten omfattar beskrivs som analysen av miljöreglerna i kontext till de uppsatta mål som finns för miljön. Miljölagstiftningen har sin utgångspunkt i naturvetenskapen och möter där olika miljörättsliga principer. Konfliktytor uppstår mellan exploatering av naturresurser, sysselsättning, enskildas äganderätt och klimatarbetet.

Vår miljölagstiftning i Sverige är principbaserad och är starkt påverkad av EU-rätten. De grundläggande principer som finns är:

• Hållbar utveckling – innebär att vi inte tömmer ut jordens resurser
• Försiktighetsprincipen – innebär att vi undviker risker om vi inte vet
• Legalitetsprincipen – står för att ingen ska kunna straffas utan lagstöd
• Subsidiaritetsprincipen – besluts fattas på lägsta ändamålsenliga nivå
• Proportionalitetsprincipen – innebär att åtgärder inte ska gå utöver det som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet
• ”Förorenaren betalar”-principen – står för att den som orsaker en miljökostnad ska betala
• Principen om EU-rättens företräde – står över svensk rätt

Det är alltid EU-rätten som styr och skillnad måste göras mellan direktiven från EU. Det betyder att det som måste genomföras i svensk rätt och förordningarna är direkt gällande, samtidigt som det är rättsligt överordnade den svenska nationella rätten ifall det uppstår en regelkonflikt.

Miljölagstiftningen i EU har resulterat i rättsakter med stort tillämpningsområde och rättsakter som är avsedda att reglera särskilda sektorer. De rättsakter som har ett stort tillämpningsområde har även ett EU-direktiv om miljökonsekvensbeskrivningar, MKB, strategiska MKB, miljöinformation och miljömärkning. Miljöledning och miljörevision (EMAS), förebyggande av olyckor (Seveso II) och det rättsliga miljöansvaret är flera exempel på det.

Den nationella miljölagstiftningen i Sverige har miljöbalken som ramlag. Vidare kompletteras också miljöbalken av speciallagstiftning och myndighetsföreskrifter. Likaså har också plan- och bygglagen stor betydelse inom miljörätten. 

Den första avdelningen hos Miljöbalkens består av övergripande principer som har stor betydelse för miljöbalkens mål, som arbetar för en hållbar utveckling. Likaså hittar vi också här de allmänna hänsynsreglerna, regler om mark och vatten liksom bestämmelser om miljökvalitetsnormer och miljökonsekvensbeskrivningar. Första avdelningen allas principer beskriver ganska väl förutsättningarna för den nationella svenska miljölagstiftningen. 

Andra avdelningen består av regler om särskilda skydd av områden samt djur- och växtarter.

I tredje avdelningen regleras särskilda typer av verksamheter, miljöfarlig verksamhet, hälsoskydd, förorenade områden, jordbruk, genteknik (GMO), kemiska produkter, biotekniska organismer samt avfall och producentansvar.

Till sist, i fjärde till sjunde avdelningen ligger principer om rättslig prövning, tillsyn, straffrättsliga påföljder och miljösanktionsavgifter, samt regler kring ersättningar och skadestånd.